.

Snälla gråt inte vid min grav.

Jag finns inte där, jag har gett mig av.

Min kropp var så gammal, mitt huvud tungt.

Nu vilar det i den eviga vilan så lugnt.

Men var inte ledsen min vän för allt som var jag,

Finns fortfarande med dig i minnet var dag.

När du vaknar finns jag där.

Doften av ditt morgonkaffe jag är.

Jag är vinden som leker i ditt hår.

Det är jag som väcker våren år efter år.

Jag är omtanken som håller dig varm.

Jag är hjärtat som slår i din barm.

Jag är fåglarna som cirklar över vår stuga.

Jag är surret från utedassets fluga.

Jag är maskrosorna som frodas i din rabatt

Jag finns i barnens ögon, i deras bus och skratt.

Jag är sportkommentatorns upprörda röst.

Jag är svampen i skogen när det lider mot höst.

Jag är den oväntade pengen i fickans gömma.

Jag är anekdoterna du aldrig kommer att glömma.

Jag är hjortronkärnans knaster och bruset från ölets skum.

Jag är rösten i ditt huvud som viskar tjoller då du varit dum.

Jag är det nyrökta fläskets smak av salt.

Ja leta bara i ditt minne, och jag finns överallt.

Jag har inte lämnat dig, detta är inte adjö.

Ty minnet av någon du älskat kommer aldrig någonsin att dö.

Så snälla vän gråt inte mer för mig.

Ty jag kommer alltid att finnas här och vaka över dig.

Och jag som trodde att den här bloggen skulle handla om papperspyssel, kortmakeri och om ALLA mina fina stämplar som jag tänker inhandla..Tji fick jag! Inte har jag haft tid att papperspyssla när det har trillat in fler beställningar på höstkransar. Kransar var tydligen en bra affärsidé: Kostar inte mycket att tillverka och finns inte att köpa på så många ställen=Intressant.
Nu har jag iallafall en krans färdig och tre till på gång. Många har kommenterat att 50 kronor som vi tog för kransarna på marknaden är jättebilligt. Därför har jag bestämt att om det ramlar in fler beställningar så är det nya priser 75 kronor..Mer pengar att köpa pyssel för altså, för ni ska ju inte tro att det sparas något här inte..Möjligen kanske man skulle spara lite så att man kan shoppa mer på Syfestivalen..;-)

Gud så roligt när folk har uppärksammat att man faktiskt KAN göra saker. Jag menar att förr har ingen frågat mig om jag kan göra tex. ett blomsterarrangemang eller ett kort, om jag själv inte har erbjudit mig eller till och med insisterat på att göra det.
Jag tycker ju att det är ROLIGT att göra det, men ändå har många verkat tycka att det ställer till besvär för mig om dom frågar om jag kan ställa upp.
Jag vet att tiden jag lägger ner aldrig någonsin kan fås igen, eftersom jag dessutom är jättedålig på att ta betalt. Men pysslet är en sorts terapi för mig och ett sätt att komma ifrån vardagen lite. För hur mycket jag än älskar min familj och in vardag, så behöver jag en tillflyktsort där allt bara är mitt och jag får stöka och ställa till hur mycket jag vill.
När jag bodde själv var hela lägenheten mitt territorium (och det syntes ibland må jag säga). Nu har jag mitt pysselrum (som ännu inte är riktigt färdigt).

Jobbet som nu har trillat in är en beställning på blommor till samma begravning som kransen och handbuketterna jag skrev om i ett tidigare inlägg. Men den här gången kommer beställningen inte från någon jag känner. De bad även om ett visitkort ifall att dom skulle vilja beställa fler gånger. KUL!

Beställningen är på en sorgbukett i samma färgskala som ljungkransen. Buketten får kosta 400 kronor och ska innehålla ett kort, som jag ska göra själv. Ska inventera pysselförrådet för att se om jag har någon passande stämpel. Jag återkommer såklart senare med kort på bukett och kort.

Några fina sorgebuketter att ha som inspiration hittade jag på www.plantablommor.se.

Kransar ja. Jag hade gjort några stycken till julmarknaden. Åtta för att vara exakt. Har fått beställning på två stycken till som jag ska sätta igång med så fort jag har samlat ihop lite material. Detta känns helt ok. Kul att folk uppskattar det man har gjort.
Men idag ramlade det in en beställning på ännu en krans. Inte en vanlig den här gången, utan en som ska ligga på en kista och sedan pryda en människas sista viloplats. Min första tanke var därför -Oj vad svårt. När något ska pryda en människas kista blir det så väldigt personligt. Det är ju inte bara att slänga ihop något opersonligt som typ ska pryda någons ytterdörr direkt.
Nåja, det ska iallafall vara en hjärtformad krans av rosa ljung. Sen ska det vara handbuketter i något passande färg. Det jag vet om personen som gått bort är att hennes favoritblomma är orkidé och att hon samlade på Sankt Paula (som stavas?).

Så jag hade tänkt mig någon blandning mellan dessa kransar.