.

När det ändå är, och har varit, begravningstema här i bloggen några dagar, så tänkte jag passa på att visa blommorna som jag gjorde till min morfars begravning. Tyvärr fick jag inte möjlighet att göra kistdekorationen, men detta arrangemang gjorde jag som bordsdekoration till begravningsmottagningen. Ljuset brann i mååånga dagar efter hemma på mitt köksbord.




Och till sist skulle jag vilja dela med mig av dikten som jag skrev till morfar, som också lästes på begravningen. Än idag, trots att det var 4 månader sedan morfar dog, så kan jag inte läsa denna utan att få tårar i ögonen, för den handlar om den person morfar var för mig och hur mycket han betydde för alla oss runtomkring.

Snälla gråt inte vid min grav.

Jag finns inte där, jag har gett mig av.

Min kropp var så gammal, mitt huvud tungt.

Nu vilar det i den eviga vilan så lugnt.

Men var inte ledsen min vän för allt som var jag,

Finns fortfarande med dig i minnet var dag.

När du vaknar finns jag där.

Doften av ditt morgonkaffe jag är.

Jag är vinden som leker i ditt hår.

Det är jag som väcker våren år efter år.

Jag är omtanken som håller dig varm.

Jag är hjärtat som slår i din barm.

Jag är fåglarna som cirklar över vår stuga.

Jag är surret från utedassets fluga.

Jag är maskrosorna som frodas i din rabatt

Jag finns i barnens ögon, i deras bus och skratt.

Jag är sportkommentatorns upprörda röst.

Jag är svampen i skogen när det lider mot höst.

Jag är den oväntade pengen i fickans gömma.

Jag är anekdoterna du aldrig kommer att glömma.

Jag är hjortronkärnans knaster och bruset från ölets skum.

Jag är rösten i ditt huvud som viskar tjoller då du varit dum.

Jag är det nyrökta fläskets smak av salt.

Ja leta bara i ditt minne, och jag finns överallt.

Jag har inte lämnat dig, detta är inte adjö.

Ty minnet av någon du älskat kommer aldrig någonsin att dö.

Så snälla vän gråt inte mer för mig.

Ty jag kommer alltid att finnas här och vaka över dig.

Sov så gott kära morfar